Vi gifter oss!

 

För en stund sedan fick även jag ett litet paket som innehöll tröjan ovan och en liten lapp där jonte hade skrivit en fin text som berättade varför han ville ha mig vid sin sida på hans stora dag. Jag och Jonte är inte den sortens bröder som snackar känslor så jag blev väldigt rörd över det han skrivit.

 

Jag bor just nu med min flickvän Emilia i Östersund, men dock bara på helgerna eftersom jag jobbar borta måndag-torsdag. Jag jobbar på samma firma som Jonte men som tur är händer det inte allt för ofta att vi jobbar tillsammans, då vi nästan alltid har olika åsikter om hur jobbet ska utföras. Men det är väl så det funkar med bröder 😉

Jonte ringde mig en lördag i oktober 2010 och frågade om jag ville börja jobba på måndagen nere i Lindesberg och bo hos honom och Carro i Falun på helgerna. Snäll som dom är!

Jag antog erbjudandet och det är jag glad över idag, då jag troligtvis annars bott kvar i Hammerdal och druckit öl på cafét om helgerna....pjuuh...

 

Det är mycket jag har att tacka Jonte för här i livet, han är en riktig klippa och han ställer upp för mig i alla lägen!

 

Nu rundar jag av den här novellen som tagit mig ca 5 timmar och skriver tack för att jag får vara med på bröllopet. Det är en stor ära att få vara bestman. Det kommer bli en fantastisk dag, jag är så glad för er skull!

 

Den 21. februari fick jag en fråga av Carro, eller nej, inte en fråga. Jag fick ett besked om att jag skulle in på bloggen och skriva ett inlägg där jag presenterar mig själv och berättar om min relation till Jonte. I tillägg skulle jag lägga in en bild på mig själv med tröjan på. När Carro 'frågar' så gör man, så enkelt är det! Men...

 

Då detta besked kom så var jag inne på en av dom där 80 timmars arbetsveckorna man ibland har som (lite för dålig) fotbollstränare. Jag spenderade mina dagar inne i Valhall på Vålerengas fotballsskola för att direkt köra vidare till A-lagsträning och möten med Nesodden. Needless to say så föll detta skriv-uppdrag "i glemme boka" som man säger här i Norge. Samtidigt så skulle jag ju upp till Falun för att hälsa på min gudson Mio och hans fantastiska föräldrar nästa helg, så då blir det ju säkert gjort tänkte jag! Det blev det inte... 

 

På nått vis så kom jag på att det är ganska passande att jag varit lite trög med att skriva, det blir en slags tyst revolt mot Jonte och alla dom gånger jag väntat på att han ska klara av att göra sig klar - de gångerna som gjort han känd som "Snigeln". Det är inte omöjligt att, när han tar extra lång tid på sig, precis som Sillen skrev, tänker ut något tokigt som han ska pröva få mig och andra att göra åt han. Oftast är nog jag den som uppmuntrar dessa dumheter och framförallt om det gäller något Sillen ska göra, och kanske just därför är vi alla tre goda vänner. 

 

Jag har varit vän med Jonte sen början på 2000-talet. Vi är uppväxt på samma ort, Utrikes Hammerdal men då jag på papperet är några år äldre så började vi inte umgås förrän han blev tillräckligt gammal att vara chaufför (osäker på om han hade körkort dock..) . Av någon anledning så kom vi så bra överrens att vi nu titulerar varandra BFF's. Vi har delat både bra och dåliga upplevelser och stöttat varandra genom tuffa tider, lika som att vi skrytit åt varandra när vi väl lyckas med något. 

 

Som alla vet är Jonte en av Sveriges bästa mjukbandydomare, kanske den bästa, i allafall på damsidan. Det tar jag all ära för. Hans första match som mjukbandydomare var i Vilhelmina som 17 åring (?) i en herr 3:a, tilsammans med yours truly. När vi kommer upp så packar den unge Lindberg ur bagen och börjar ta ur domarkläderna och pipan ur plasten! För dom som varit i Vilhelmina sporthall så vet ni att det är en väldigt liten hall, sargen står upp mot ribbstolarna och som domare så får man pröva på sina gymnastik kvaliteter, kanske var det därför vi "hittade" två straffar. Vi klarade oss skrämmande bra, fick t o m skryt (!) och kanske är det tack vare denna upplevelse (eller till trots för?) som Jonte nått den absoluta toppen! 

 

För dom som inte känner mig, eller för dom som bara hört (falska) rykten om mig så kan jag lite kort berätta att jag fortfarande är 25 år, sen 6 år bosatt i Norge och har dom senaste två-tre åren jobbat heltid som fotbollstränare. Någon djupare existensiell frågeställning håller vi oss undan, den får vi ta på bröllopsfesten!  

 

Jag är otroligt glad för att ha Jonte och Carro som mina vänner, otroligt stolt över att vara fadder till Mio och extremt ärad till att få titeln som bestman tillsammans med Axel och Sillen. 

 

Vad kul det ska bli!

Skål,

Marcus

 

 

  

För ett par veckor sedan fick jag ett mjukt paket på posten. Avsändaren var min gode vän Jonte. Jag räknade nu med att antingen få hans svettiga bandystrumpor i en påse alternativt någon löjlig Modo-mössa i hopp om att få värva supportrar till en vilsen klubb. Det visade sig att jag hade fel och att paketet innehöll något mycket trevligare än vad mjuka paket brukar innehålla. En tröja märkt med mitt namn samt ordet "Bestman". Jag är bröllopsfantast ut i fingerspetsarna. Dock har jag aldrig varit på ett bröllop där jag står tillräckligt nära brudparet eller varit alldeles för ung för MAXIMERA bröllopsupplevelsen. Nu ska det alltså äntligen hända!

Hur kommer det sig att jag har fått möjligheten att vara en i "drömtrean"?
Jag träffade Jonte när jag flyttade till Falun och började på samma jobb som honom. Vi började ganska fort umgås på fritiden. Att vi klickade handlar nog mycket om att Jonte gillar att hitta på tok som han egentligen inte själv vågar utföra. Det var där jag kom in i bilden. Vi kompletterar varandra då jag är den enda personen, dum nog att göra som han säger.
Och på den vägen är det!

Nu är jag alltså inte bara #1 ut av Jontes tre bestmans att skriva i bloggen utan även helt enkelt #1 av dessa(?). Tillsammans med en kille som utvandrat till Norge och glömt det svenska språket och en som tyvärr endast fått hjärncellerna som blev över efter att föräldrarna både fött Jonte och hans syster.

Skämt och sido. Det är en stor ära att få vara en del av denna vigsel och jag ser fram emot ett vinterbröllop i Backe.

/Elias