Vi gifter oss!

Den 21. februari fick jag en fråga av Carro, eller nej, inte en fråga. Jag fick ett besked om att jag skulle in på bloggen och skriva ett inlägg där jag presenterar mig själv och berättar om min relation till Jonte. I tillägg skulle jag lägga in en bild på mig själv med tröjan på. När Carro 'frågar' så gör man, så enkelt är det! Men...

 

Då detta besked kom så var jag inne på en av dom där 80 timmars arbetsveckorna man ibland har som (lite för dålig) fotbollstränare. Jag spenderade mina dagar inne i Valhall på Vålerengas fotballsskola för att direkt köra vidare till A-lagsträning och möten med Nesodden. Needless to say så föll detta skriv-uppdrag "i glemme boka" som man säger här i Norge. Samtidigt så skulle jag ju upp till Falun för att hälsa på min gudson Mio och hans fantastiska föräldrar nästa helg, så då blir det ju säkert gjort tänkte jag! Det blev det inte... 

 

På nått vis så kom jag på att det är ganska passande att jag varit lite trög med att skriva, det blir en slags tyst revolt mot Jonte och alla dom gånger jag väntat på att han ska klara av att göra sig klar - de gångerna som gjort han känd som "Snigeln". Det är inte omöjligt att, när han tar extra lång tid på sig, precis som Sillen skrev, tänker ut något tokigt som han ska pröva få mig och andra att göra åt han. Oftast är nog jag den som uppmuntrar dessa dumheter och framförallt om det gäller något Sillen ska göra, och kanske just därför är vi alla tre goda vänner. 

 

Jag har varit vän med Jonte sen början på 2000-talet. Vi är uppväxt på samma ort, Utrikes Hammerdal men då jag på papperet är några år äldre så började vi inte umgås förrän han blev tillräckligt gammal att vara chaufför (osäker på om han hade körkort dock..) . Av någon anledning så kom vi så bra överrens att vi nu titulerar varandra BFF's. Vi har delat både bra och dåliga upplevelser och stöttat varandra genom tuffa tider, lika som att vi skrytit åt varandra när vi väl lyckas med något. 

 

Som alla vet är Jonte en av Sveriges bästa mjukbandydomare, kanske den bästa, i allafall på damsidan. Det tar jag all ära för. Hans första match som mjukbandydomare var i Vilhelmina som 17 åring (?) i en herr 3:a, tilsammans med yours truly. När vi kommer upp så packar den unge Lindberg ur bagen och börjar ta ur domarkläderna och pipan ur plasten! För dom som varit i Vilhelmina sporthall så vet ni att det är en väldigt liten hall, sargen står upp mot ribbstolarna och som domare så får man pröva på sina gymnastik kvaliteter, kanske var det därför vi "hittade" två straffar. Vi klarade oss skrämmande bra, fick t o m skryt (!) och kanske är det tack vare denna upplevelse (eller till trots för?) som Jonte nått den absoluta toppen! 

 

För dom som inte känner mig, eller för dom som bara hört (falska) rykten om mig så kan jag lite kort berätta att jag fortfarande är 25 år, sen 6 år bosatt i Norge och har dom senaste två-tre åren jobbat heltid som fotbollstränare. Någon djupare existensiell frågeställning håller vi oss undan, den får vi ta på bröllopsfesten!  

 

Jag är otroligt glad för att ha Jonte och Carro som mina vänner, otroligt stolt över att vara fadder till Mio och extremt ärad till att få titeln som bestman tillsammans med Axel och Sillen. 

 

Vad kul det ska bli!

Skål,

Marcus